Här är en bild på mig och ida från 2011. Det finns inte så många sånna, från det här året alltså.
från andra år finns det rätt många, fina och mindre fina bilder.
Vi ser ut som vanligt. Ida lika söt och mina kindben är lika stora. Förrut hade jag lite komplex för det. Att dom var så runda. Men det går liksom inte att få bort. Det är mina kindben. Om jag ska få bort dom så måste jag kutta upp kinden, in med en fil och bara fila ner dom. Det känns så jobbigt. Så det är lika bra att acceptera det. Jag har faktiskt börjat gilla dem.
Det blir så när man börjar passera 22 års ålder. Man ba acceptera saker man förrut hade komplex för.
Likadant mina födelsemärken på magen. Förr så skulle jag bara ha bort dom. hatade dom.
Men nu tycker jag dom gör min mage lite unik. Dom får vara där.. det finns mycket roligare saker man kan tänka på :)